Boktips! Dävulen bär...

PRADA


Jag har precis läst ut Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger, och det är hennes debutroman. Hennes roman är byggd på hennes egen erfarenhet från när hon jobbade på Vouge med Anna Wintour som chef. Målgruppen som skulle tycka denna bok är bra, är modeintresserade, viljestarka jobbnarkomaner. Även om jag tror att andra personer skulle kunna läsa den här boken för att det är en verklighets-skildrande roman, så är nästan ett intresse för kläder och lyx ett måste.
Av denna bok gjordes också en film, därav känner många igen titeln, och kanske dömer den på förhand. Men som det nästan alltid brukar vara så är boken avsevärt annorlunda än vad filmen är. Boken har ett helt annat slut och handlingen i stora drag är också olik filmen för att den handlar mycket mera om hennes bästa kompis, föräldrar och tankar.

Dock så kan jag tycka att det blir lite för mycket klagomål angående hennes chef som är väldigt "självupptagen". Efter att hon har upprepat sig ett antar gånger så räcker det. Den kan nästan bli lite tjatig. Dock så får Lauren fram budskapet väldigt bra genom att hon upprepar sig. Så det är både bra och dåligt. Det är ju meningen att titeln på boken ska skildra bokens handling, och det gör den verkligen. Så på det planet uppfyller den mina önskningar på boken.
Annars så är boken mycket lättläst och kan på så sätt läsas utav flera olika åldrar. Och jag tycker inte att man egentligen behöver någon speciell erfarenhet för att kunna sätta sig in i historien som man kan behöva av lite svårare böcker.
Det som är lite tråkigt för mig som modeintresserad är att det inte är lika mycket klädbeskrivningar i boken som det är i filmen. Men det kompenserar hon upp med ännu mera lyx och personlighetsförklaringar. Och det är någonting som jag tycker är viktigt i en bok, att kunna tänka sig miljön som "Andy" befinner sig i. Man lär verkligen känna personerna som hon träffar på sin resa genom modevärlden och det känns som att du ser dem ur din synvinkel.

För att summera upp så vill jag kort och gott säga att det är en bok värd att läsa. Man lär sig att inte ta saker förgivet och att alltid ta familj, vänner och pojkvän eller man i första hand, och att man ska välja ett jobb som man tycker är roligt och utvecklande.

Rutiner - bra eller dåligt?

Kommentar till Evas inlägg om rutiner.

23 november 2010 at 13:28
Som du säger är detta med rutiner någonting som känns tryggt. Jag tycker dock att det är lite för lätt att hamna i en bekvämlighet som dem flesta svenskar borde känna till vid det här laget.
Vart tog impulsen, spontaniteten vägen? Den underbara drivkraften som får oss fortsätta kämpa eller att testa någonting nytt?

Allt för många har sina rutiner som oftast ser väldigt likadana ut;
05.30 Går upp och äter frukost
06.00 Dusch
06.15 Lämnar av barnen och skyndar till jobbet
07.00-12.00 Jobb (skynda, skynda!)
12.00 Lunch
12.30-17.00 Jobb
17.30 Hämta upp barnen (får inte vara för sen)
18.00 Lagar middag
19.00 –> TV

Det kan ju förståss också bero på att man kanske vill ha det livet. Rutin-livet/ Svensson livet. Det kan också ha och göra med att man sliter ihjäl sig på jobbet för att få mer och mer pengar som vi i dagens samhälle verkar helt besatta utav. Dem flesta lever för helgerna, för att få den där friheten som inte finns i vardagen. Du kommer inte att förlora jobbet för att du sover en timme extra en lördags morgon. Som du dock kommer göra om du gör samma sak en tisdags morgon.
Det jag menar är att det hade vart så mycket mer avslappnat, så mycket mer socialt om inte Sveriges samhälle hade så höga krav på en. Även om Sverige har mycket kunskap, om hälsan och diverse, så finns det nästan ingen därute i morgontrafiken som tänker hur man kan göra saker och ting annorlunda (kanske en och en annan rackare, men långt ifrån flera). Alla bara fortsätter pumpa ut mer och mera gaser och råkar ut för olyckor i trafiken för att dom var rädda att dem skulle bli sena till jobbet och förlora månadens enda inkomst.
Detta kan såklart påverkas utav sjukdomar eller hemska saker som livet kan utsätta sig för. Sånt är livet. Men som man brukar säga är det bara kämpa och fortsätta i den mån man kan. För allting blir bra, nästan alltid.
Såklart att det är bra med rutiner för barn, det är ett mycket bra sätt att lära ett barn saker och ting, så ingen kritik mot dig i person. Den enda kritiken jag riktar är imot rutinerna i fråga och människans hälsa. För alla har någon gång drömt om att kunna uppfylla den där drömmen som du länge har gått och tänkt på.
Vi glömmer vårat självförverkligande och lägger alldeles för stor vikt på att få pengar den 25. Det är fel. Fel!
Behöver vi vara så besatta utav rutiner och pengar?
Är det vad livet handlar om?

BRÖSTFÖRSTORING!! -kan vara ett dumt beslut.

Cristina

vaknar inte efter bröstförstoringen

http://elinastrid.blogspot.com/

Publicerad: 2010-11-18

Okej, jag vet att det är synd om krakarna. Det är synd om mannen som förlorar sin flickvän, det är synd om mamman som förlorar sin dotter och det är synd om henne som måste ligga som en fucking grönsak i en sjukhussäng. MEN, ärligt talat... Polen? Bröstförstoring? Ingen väntetid? Ingen kontakt med kirurgen? Borde man inte förstå att det blinkar varningslampor överallt? Jag förstår varför kvinnor vill operera brösten men jag förstår det inte. Om ni fattar.
Jag förstår att alla är utseendefixerade och känner sig pressade att vara "kvinnliga" med stora pattar men jag förstår inte varför man frivillig lägger sig under en kniv om det inte gäller hälsan och livet. Varför man frivilligt sövs ner, narkos är farligt.
Och i Polen! Är det bara jag som tänker på elände och lurendrejeri när jag tänker på Polen? Speciellt när jag tänker på läkarvården. Varför ville Christina operera sig i Polen då? För att slippa väntetid. Kan det inte vara värt att vänta ett tag när det gäller ett ingrepp som kan äventyra hälsan? Det känns som om väntetiden finns där för att man ska kunna ändra sig, tänka över det, prata ordentligt med kirurgen och förslagsvis en psykolog. Att vilja hoppa över den tiden och istället förstora pattarna i Polen är dumt.
Men självklart är det synd om dom.

Min Kommentar: Fler och fler kvinnor blir påverkade av att förstora, eller förminska, olika delar av kroppen. Det som är hemskt är att tjejer i ung ålder tycker att detta är normalt och inte ser alla risker som kan medföras med en sådan operation. Som Elin Astrid skriver så är narkosen en risk som man inte ska utsätta sig för allt för ofta. Också så står det att Christina inte ville stå i väntekön utan ville ha denna operation gjord, som hon har tänkt så länge på. Också att hon skall göra denna operation innan hon ska gifta sig med sin man. Det som jag hoppas på är att hon ville göra denna operation för hennes egen skull, för hennes självförtroende eller hennes trivsel med hennes egen kropp och inte för att hennes man ska vara "nöjd" med henne. Jag har själv sen jag var ca femton år tänkt på att jag kanske skulle vilja göra det själv.
Men jag har ändå givit det så pass mycket tanke att jag kommit fram till slutsatsen; Med en bra kille som accepterar mig för den jag är och mitt utseende så är jag nöjd. Jag vill inte heller utsätta mig och min hälsa bara för att någon annan ska bli nöjd med hur jag ser ut. Punkt slut. Också att Aftonbladet ger ut en lista (?!) på vad man ska tänka på om man ska göra en operation. Detta ger mig dubbla meddelanden, för att jag först blev så glad att det äntligen står om något som pratar negativt om att förstora brösten som kompenserar för alla bilder som man alltid ser i tidningen med uppstoppade tuttar som nästan nuddar hakan.
Men å andra sidan, så handlar denna artikel om att göra det utomlands och inte stoppar undan problemet längst in i lådan utan att det medför ännu mera risker om du väljer och göra ett stort ingrepp utanför Sverige. Jag tycker att alla kvinnor och tjejer i alla åldrar ska lära sig att älska sin kropp, hur den än ser ut. -Vi är alla olika i sinnet, varför vill folk då se likadana ut på utsidan?
Jag vill se ut som jag gör och inte ha någon annan som kommer ha nästan identiska rattar som jag. Alla bröst ska se olika ut, olika storlekar, olika färg osv osv! Flera tusen kvinnor och män kämpar också för att minska bröstcancer, jag gör. Och jag skulle gärna vilja se att fler kämpade för bröst och separata individens liv och hälsa! Bröst som bröst, oavsett storlek och mjukhet. Det är därför så många älskar dem!