Hejsan
Vill du veta mer om mig? Oavsett om ni svarade nej, så måste ni läsa.
Jag är en vanlig tjej, men tidvis väldigt ovanlig tjej. Ni förstår säkert inte sammanhanget av det; men jag ska förklara vidare! Jeanette, som jag heter, är så klart ganska vanligt namn, fast ändå ganska sällan hört i Sverige. Mitt namn härstammar ifrån Frankrike.
Jag är 19 år, fyller 20 i April, och det är inte heller särskilt ovanligt. Tonårshumör och revolter gentemot mina föräldrar är också något som inte heller är ovanligt. Arg så fort jag är trött eller hungrig, kanske något som speciellt kännetäcknar mig. Min mamma brukar i alla fall berätta det för alla mina kompisar.
Jag är en person som lätt får dåligt samvete när jag ser folk runt om mig som inte mår bra. Man försöker hjälpa så gott man kan, men måste också tänka på sig själv, utan att bli egoistisk. Tunn tråd mellan och bara tänka på sig själv och ta hand om sig. Jag menar, jag får dåligt samvete bara jag slänger det sista brödet på jobbet, det finns faktiskt folk som dör av hunger, eller om jag inte ger pengar eller mat till en hemlös.
Nog om det. Nu kanske jag kan berätta lite om mina intressen; även om de ovan påverkar min fritid. Det som kanske gör mig ännu mer vanlig är att jag, som de flesta tjejer -älskar mode, shoppning, smink och speciellt: skor och väskor. Det är två av mina stora passioner.
Sedan har jag spenderat den största delen av mitt liv på hästryggen. Ridit har jag gjort sen var ett och ett halvt år gammal. Började ridskola när jag var fyra år, och red ända till jag åkte av hästen när jag var ca 15 år gammal. Då red jag bara lite mindre, för vi hade fortfarande häst. Men jag var lite mer försiktig av mig, även om jag åkt av hästen ett flertal gånger när jag var mindre. Och för ca två, tre månader sedan så sålde vi våran Islandshäst som mamma och jag har ridit in. Vi har tagit hand om "Fruuma" sen hon föddes, då jag brukade rida "Fruumas" mamma, "Hjvöjt". Jag har ridit ganska länge alltså, tävlat lite smått i både hoppning och dressyr.
Utöver alla "havremoppar" (som vi kallar dem), har min familj haft två hundar. "Sudden", som tyvärr inte lever i detta ögonblick. Dagen efter "Sudden" blev avlivad så var det planerat att vi skulle få en ny valp. En liten Berner Sennen som kom hela vägen från Norge, till oss (mamma, syster och jag). Även om sorgen för "Sudden" var jobbig så kan man inte motstå en valps kärlek! Valpen bor nu mestadels i Mammas sovrum, och kallas "Jizza Yatzy".
Att jag är en djurvän har jag fått utav min mamma, som också hade häst när hon var i min ålder; tills idag när hon är 50 år. Ibland undrar man varför man blir så lik sina föräldrar? Jag är mest lik min mamma till sättet, men mest lik pappa när det gäller utseende.
Nu har jag en kanin också, som jag och min pojkvän, Mikael, köpte tillsammans ganska nyligen. Kaninen kallas "Panda", "Panda" kallas hon för att hon är en helvit lejonkanin med svarta ringar runt ögonen. Hon är verkligen lik en Panda!
Ett till djur har vi faktiskt hemma; en katt som min syster (Nathalie, 21) släpade hem! "Dante" kallas denna filur; som älskar att släpa hem möss, fiskmåsar och skator. Inte alls så mysigt!
Ett annat intresse är musik; och då menar jag texterna, betydelsen, kärleken och hatet som man alltid kan hitta någonstans i en låt! Dansa är någonting jag älskar att göra, det får mig att känna mig fri, utan tankar om livet och allt annat som alltid krestar runt en. Det får mig uttrycka på ett annat sätt. Gillar allt ifrån Latinskt, Afrikanskt till Bugg osv., osv..
Ja, och alla som vanligtvis läser min blogg; så har jag lagt upp detta i min blogg efter att ha fått det som en "läxa" på min nya skola, Korrespondensgymnasiet!
Bry dig alltid om vad folk säger, ta åt dig till en viss del -resten kan man slänga i sjön!
