Jag har precis läst ut Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger, och det är hennes debutroman. Hennes roman är byggd på hennes egen erfarenhet från när hon jobbade på Vouge med Anna Wintour som chef. Målgruppen som skulle tycka denna bok är bra, är modeintresserade, viljestarka jobbnarkomaner. Även om jag tror att andra personer skulle kunna läsa den här boken för att det är en verklighets-skildrande roman, så är nästan ett intresse för kläder och lyx ett måste.
Av denna bok gjordes också en film, därav känner många igen titeln, och kanske dömer den på förhand. Men som det nästan alltid brukar vara så är boken avsevärt annorlunda än vad filmen är. Boken har ett helt annat slut och handlingen i stora drag är också olik filmen för att den handlar mycket mera om hennes bästa kompis, föräldrar och tankar.
Dock så kan jag tycka att det blir lite för mycket klagomål angående hennes chef som är väldigt "självupptagen". Efter att hon har upprepat sig ett antar gånger så räcker det. Den kan nästan bli lite tjatig. Dock så får Lauren fram budskapet väldigt bra genom att hon upprepar sig. Så det är både bra och dåligt. Det är ju meningen att titeln på boken ska skildra bokens handling, och det gör den verkligen. Så på det planet uppfyller den mina önskningar på boken.
Annars så är boken mycket lättläst och kan på så sätt läsas utav flera olika åldrar. Och jag tycker inte att man egentligen behöver någon speciell erfarenhet för att kunna sätta sig in i historien som man kan behöva av lite svårare böcker.
Det som är lite tråkigt för mig som modeintresserad är att det inte är lika mycket klädbeskrivningar i boken som det är i filmen. Men det kompenserar hon upp med ännu mera lyx och personlighetsförklaringar. Och det är någonting som jag tycker är viktigt i en bok, att kunna tänka sig miljön som "Andy" befinner sig i. Man lär verkligen känna personerna som hon träffar på sin resa genom modevärlden och det känns som att du ser dem ur din synvinkel.
För att summera upp så vill jag kort och gott säga att det är en bok värd att läsa. Man lär sig att inte ta saker förgivet och att alltid ta familj, vänner och pojkvän eller man i första hand, och att man ska välja ett jobb som man tycker är roligt och utvecklande.
Det kan ju förståss också bero på att man kanske vill ha det livet. Rutin-livet/ Svensson livet. Det kan också ha och göra med att man sliter ihjäl sig på jobbet för att få mer och mer pengar som vi i dagens samhälle verkar helt besatta utav. Dem flesta lever för helgerna, för att få den där friheten som inte finns i vardagen. Du kommer inte att förlora jobbet för att du sover en timme extra en lördags morgon. Som du dock kommer göra om du gör samma sak en tisdags morgon.
