Bokrecention
Doktor Glas
Hjalmar Söderberg
----
"Att vilja är att kunna välja.
Å, att det skall vara så svårt att välja.
Att välja är att kunna försaka.
Å, att det skall vara så svårt att försaka!"
------
"Ställning, anseende, framtid.
Som om jag icke var dag och var stund vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med handlingen.
En verklig handling."
------
Jag befinner mig i det mörka och smutsiga Stockholm på 1900 talets början; på en maläten soffa ser jag på när Glas sitter och grubblar med bläckpennan i handen. Gardinerna susar över skrivbordet och in kommer en kvav pust. Kyrktuppen står stolt och vakar över människorna på kyrktornet.
Jag vill tro att Söderberg skriver en sorts självbiografi med "ängeln och djävulen" inom sig. Doktor Glas diskuterar ofta med sig själv och skriver ned vad han tänker på.
Alla händelser i boken berättas och ses ur Glas egen synvinkel, men ofta pågår det diskussioner om hur personerna som är med i handlingen tycker och tänker, men från min sida så är det fortfarande ganska trångsynt. Samtidigt som detta kanske bidrog till hans djupa berättelse. Jag skulle också vilja tro att man hade en trångsynt bild utav vissa saker på 1900 talet när man tillhörde en högre ställt grupp såsom doktorer eller präster.
Det som jag kan hedra Hjalmar för är att han är väldigt duktig på att få en att leva sig in just där han är. Man kan se det framför mig som i en dröm, och han kan verkligen sin miljö som han skriver om. Hjalmar har definitivt varit där förut och använder dessa miljöer till hans bok.
Dessvärre så tyckte inte jag att boken var något vidare bra. Handlingen intresserade inte mig, och hans skrivsätt var inte heller lätt att förstå för mig som som är van med att läsa ett modernare språk. Som jag skrev tidigare så tycker jag att han har ett väldigt annorlunda sätt att se på saker, väldigt svart eller vitt, vilket inte är min stil heller. Många av hans funderingar om plikt, heder och lust är långt ifrån mina egna.
Denna bok hade nog passat en person som är lite "äldre" till sättet, eller till den som är i samma ställning som Doktor Glas. Jag vill inte generalisera, men jag tror att denna bok hade passat en man mer än en kvinna. Det tycker jag för att språket och funderingarna är lite mera maskulina och djupa än vad den kanske hade varit om den vart skriven utav en kvinna.
Doktor Glas
Hjalmar Söderberg
----
"Att vilja är att kunna välja.
Å, att det skall vara så svårt att välja.
Att välja är att kunna försaka.
Å, att det skall vara så svårt att försaka!"
------
"Ställning, anseende, framtid.
Som om jag icke var dag och var stund vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med handlingen.
En verklig handling."
------
Jag befinner mig i det mörka och smutsiga Stockholm på 1900 talets början; på en maläten soffa ser jag på när Glas sitter och grubblar med bläckpennan i handen. Gardinerna susar över skrivbordet och in kommer en kvav pust. Kyrktuppen står stolt och vakar över människorna på kyrktornet.
Jag vill tro att Söderberg skriver en sorts självbiografi med "ängeln och djävulen" inom sig. Doktor Glas diskuterar ofta med sig själv och skriver ned vad han tänker på.
Alla händelser i boken berättas och ses ur Glas egen synvinkel, men ofta pågår det diskussioner om hur personerna som är med i handlingen tycker och tänker, men från min sida så är det fortfarande ganska trångsynt. Samtidigt som detta kanske bidrog till hans djupa berättelse. Jag skulle också vilja tro att man hade en trångsynt bild utav vissa saker på 1900 talet när man tillhörde en högre ställt grupp såsom doktorer eller präster.
Det som jag kan hedra Hjalmar för är att han är väldigt duktig på att få en att leva sig in just där han är. Man kan se det framför mig som i en dröm, och han kan verkligen sin miljö som han skriver om. Hjalmar har definitivt varit där förut och använder dessa miljöer till hans bok.
Dessvärre så tyckte inte jag att boken var något vidare bra. Handlingen intresserade inte mig, och hans skrivsätt var inte heller lätt att förstå för mig som som är van med att läsa ett modernare språk. Som jag skrev tidigare så tycker jag att han har ett väldigt annorlunda sätt att se på saker, väldigt svart eller vitt, vilket inte är min stil heller. Många av hans funderingar om plikt, heder och lust är långt ifrån mina egna.
Denna bok hade nog passat en person som är lite "äldre" till sättet, eller till den som är i samma ställning som Doktor Glas. Jag vill inte generalisera, men jag tror att denna bok hade passat en man mer än en kvinna. Det tycker jag för att språket och funderingarna är lite mera maskulina och djupa än vad den kanske hade varit om den vart skriven utav en kvinna.