Jag, Mikael och Tobbe var igår ute på en liten krogrunda inne i Malmö. Först så gick vi till Breeze i hopp om dans och lite goda drinkar. Det är en klubb för dem flesta, med varierande musik, det finns casino och två barer, kareoke och två lagom stora dansgolv. Men när vi först kom dit, efter lite prepp hos Tobbe, så var det världens kö. Säkert trettio meter lång. Så vi struntade i det och gick vidare till Barcelona på en drink. Jag måste bara tränga in här att deras personal inte är den bästa. Jag menar, alla ser så sjukt uttråkade och besvärade ut. Inte världens bästa drinksortiment heller, så det fick bli en varsin Apple Sour (3 cl Bacardi Apple, 3 cl Apple Sour, en limeklyfta och sedan fyllt med Sprite). I allafall, efter Barcelona så gick vi tillbaka till Breeze på stortorget, bestämda att stå i kön. För det första så är det 20 års gräns, och dom släppte in både mig (19) och två andra artonåriga tjejer som jag pratade med inne på damernas. För mig gör inte det någonting, tills jag kommer till det som jag skulle säga från början. Mikael och Tobbe är och snackar någonstans, och jag står och dansar till Waka-Waka med Shakira på ett extremt packat dansgolv, när det kommer en utländsk kille bärandes med en avtuppad ung tjej i armarna och två tre vakter springandes bakom sig och skriker -Make a way, make a way! Alla på dansgolvet stannade upp och kollade på varandras förvånade (?) ansikten. En kille fortsatte sedan dansa efter den överraskande händelsen, och alla fortsatte sedan också. Ekipaget försvann bakom alla svettiga ryggar in mot Breezers kök...
Jag stod fortfarande som paralyserad och fick tanken; tänk om det hade varit jag? Hade alla fortsatt med deras skakande och ignorerat flickan som troligtvis var medvetslös? Svaret är ja, det hade dom. Jag stod inte ut, alla fulla personers ignorans gentemot en flicka (som kanske inte lever idag, och som kanske var för ung för att komma in).
Jag gick raskt av dansgolvet till min pojkvän och åkte hem.
Och det slår mig idag att jag inte skulle kunna ignorera en sådan sak.
Jag har medlidande och förståelse.
Varför hade ingen annan det? Jag har inte kunnat sluta tänka på om flickan klarade sig.
Om någon vet hur det gick, säg gärna till!
Jag stod fortfarande som paralyserad och fick tanken; tänk om det hade varit jag? Hade alla fortsatt med deras skakande och ignorerat flickan som troligtvis var medvetslös? Svaret är ja, det hade dom. Jag stod inte ut, alla fulla personers ignorans gentemot en flicka (som kanske inte lever idag, och som kanske var för ung för att komma in).
Jag gick raskt av dansgolvet till min pojkvän och åkte hem.
Och det slår mig idag att jag inte skulle kunna ignorera en sådan sak.
Jag har medlidande och förståelse.
Varför hade ingen annan det? Jag har inte kunnat sluta tänka på om flickan klarade sig.
Om någon vet hur det gick, säg gärna till!
